...varför folk blir halvt hysteriska om jag säger att jag antagligen inte kommer att skaffa barn eller gifta mig...
Varför ska jag?
1. Jag är ingen älskare av barn..
Självklart så tycker jag om mina kusiner på båda mina morbröders sida.. Även killen som egentligen inte är min riktiga kusin, men som fann ett plats i mitt hjärta för några år sedan.. Och så har vi N, Jeeves och M´s bebis, ett lugnare barn får man leta efter.. En riktig charmör =o)
Han är så mycket mamma sin upp i dagen...
Men annars så är jag på ena sidan, barn på den andra.. Jag tycker i allmänhet att barn skriker, är oförskämda och allmänt irriterande.. ja, jag vet att det inte är barnens fel, utan föräldrarnas.
Även fast folk vet att jag anser detta om "små vuxna" så kommer 8 av 10 gånger kommentarerna:
-Man växer så när man får barn
-Man lär sig så mycket av sina barn
-Man blir mindre egoistisk då man får barn, barnet kräver all ens uppmärksamhet
-Då får ju din mamma inte något barnbarn!
-Du kommer att ångra dig
1. Jag tycker att jag utvecklas rätt bra på egen hand. Sen är det bra om föräldrarna känner den känslan om sin mest älskade.
2.Jag har lärt mig det jag behöver på egen hand, och så vill jag ha det i fortsättningen också. Men jag tror inte att det är en lögn för de som verkligen vill ha barn, de får säkert en annan livserfarenhet än vad jag har.
3.Jag anser att jag är rätt oegoistisk som kanske väljer att inte skaffa barn om jag inte vill ha det. Det värsta jag vet är vuxna människor som skaffar barn "bara för att det ska vara så" och ser barnen som statusförhöjare. Och varför är jag egoistisk egentligen? och mot vem är jag det?
4.Nej, det kanske hon inte får men är det därför folk skaffar barn? För mor/farföräldrarnas skull? Då är det ju något som inte står rätt till...
5.Varför skulle jag? Vad är det som säger att jag inte ångrar mig om jag skaffar barn?
2. Jag tror inte att det finns tillräckligt mycket lycka kvar i dag för att ett äktenskap ska hålla...
Varför skulle det annars vara så många skilsmässor idag jämfört med förr? Varför kämpar folk då inte hårdare för att rädda sitt äktenskap?
Har man något som man är rädd att förlora, så gör man väl det som krävs för att rädda det?
Eller?
Nu kom jag in på sidospår märkte jag.. Det jag ville komma fram till är;
Varför är man bara någon när man lever i ett parförhållande, därefter gifter sig och skaffar barn?
Resulterar det i att man blir en bättre människa automatisk?
Om inte, återigen, varför blir då folk halvt hysteriska om jag säger att jag antagligen inte kommer att skaffa barn eller gifta mig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Javisst är det väl kanske tråkigt att inte få några barnbarn men jag tycker det vore hemskt om du skaffade barn bara därför. Jag tycker att du ska följa ditt hjärta och är det så att barn inte har plats där så är det väl okej med det. För mig kommer det alltid vara viktigast att du mår bra och är nöjd med ditt liv, vad andra säger är helt oviktigt. Kram din mamma som hade tur att få dig i mitt liv
Skicka en kommentar