Det är synd om mig..

Usch, just nu känns livet inte så stenkul..
Jag hade planerat in att få en riktig långpromenad idag, men varken mamma eller kompisen kunde så den idén föll platt i marken..
Inte kan jag bli arg, ledsen eller sur heller för båda hade en bra anledning.. Mamma hade världens huvudvärk, näst intill migränliknande.. Så jag gav henne rådet att stanna hemma och vila upp sig.. Kompisen hade blivit inringd att jobba, hon skulle vara på plats 17:00 så.. det är ju godtagbart..

För egen del händer ingenting på jobbfronten.. Jag hade hoppats på att de skulle ringa från stället jag var på några dagar, det lät så när jag gick därifrån i onsdags.. Men telefonen förblir tyst... Visst känns det lite trist när alla polare har något av värde att göra på dagarna, själv sitter man kvar på samma plats..
Samtidigt så vill jag inte vara bitter över det, självklart är jag glad över att människorna jag älskar får möjlighet att göra det de helst av allt vill..
Så jag ska väl inte gnälla över det..

Sitter just nu och kämpar med mig själv; ta en promenad på egen hand eller inte.. Jag skulle ju kunna göra något att värde, typ att städa vidare på det jag började igår..
S U C K

Vilken dag, vilken dag..

Hur är det med er då? Händer det nåt kul på eran front?
Kommentarbomba mig, ge mig lite positiv energi!

//Micaela Sommarlund