Nu kokar jag över..

I dagens Metro kan man läsa om 40 (!) katter som under vanvård bodde hos sin ägare. 40 katter som kommunen inte brydde sig ett skit om. De lät katterna bo kvar hos k*kskallen som fick dem att lida..
Jag pallade inte att läsa, för det var bilder på de stackars kissarna och där tog mitt förnuft över och tvingade mig att byta sida för att inte bli totalt knäckt..
Sen gick jag in på en av dagstidningarna och började läsa.. där får man läsa om får som fraktas från australien och hit i trånga burar, grisar som plågas ihjäl under långa resor osv..
Kan någon tala om för mig hur jag ska gå tillväga för att inte bli tokig??
Jag klarar inte att läsa om djur som far illa, jag brister inuti och tårarna börjar rinna..
Kanske är jag överdrivet blödig, men jag lider av det.. Ibland önskar jag att jag vore lika känslokall och rå som människorna som utsätter djur för sånt här..

Men barn då, bryr du dig inte alls om barn som far illa?
Självklart mår jag dåligt av alla rapporter om barn som far illa...
Det sista jag läste var en intervju med en polis som berättade om när han kom till en lägenhet där det såg ut som fan, föräldrar som hade slagits så det var blod överallt och mitt upp i allt detta stod en livrädd, vilt gråtande unge..
Det fick mig att börja fundera på om vi inte ska återinta tvångssterilisering.. Vuxna som behandlar ett litet barn som en spottloska under skon skulle fan i mig bli behandlade likadant och sen skulle de lämnas där i skiten..
En frisk människa skulle inte bete sig på detta sätt, men om hon nu är sjuk så ska hon verkligen då ha barn eller djur?
En sådan människa förtjänar livslång vård, men hon förtjänar inte privilegiet att få ha hand om levande varelser..

Rätta mig om jag har fel...