Jag försöker att hitta en bloggrytm som passar mig.. Skulle helst vilja uppdatera ett par gånger per dag, men så slår det mig..man måste ju ha något att skriva om också.. Så där sket sig den idén..
Men nu ska jag vara optimistisk.. jag behöver inte lägga ner min blogg hela tiden som Schulmanbröderna alltid får göra... Jag tror aldrig att jag har fått jaga en blogg så flitigt som deras, och svaret på frågan varför jag inte lägger ner jakten är enkel..
Jag älskar att älska dem.. jag älskar att hata dem ibland.. jag älskar att de finns där för oss "dödliga"..jag älskar att skratta åt dem.. jag älskar känslan av ett nytt blogginlägg...
Kalla mig fanatisk, men vad annat kan man bli?
Antingen älskar man dessa karaktärer eller så hatar man dem.. That´s it..
Och så har vi ju underbara Mrs Schulman som också är väldigt speciell.. Henne däremot hatar jag ibland.. Hon borde läsa på var gränsen går mellan ironi och hån.. Annars är hon oslagbar..
Tummen upp för Katrin.. hon har gått sin egen väg och trots att jag någonstans tror att hennes man är ett stort dragplåster så har hon gjort sig ett namn även inom sitt yrke Pure pr...
Nu var inte detta menat som något reklaminlägg för andras bloggar.. Jag har ju min egen att tänka på..
Där det just nu inte händer ett skit..
Så ni får hålla till godo med detta, så syns vi nog snart igen..
2008-03-20
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar