Tankar och funderingar

Sitter just nu och inväntar finbesök från Sthlm. Lägenheten är relativt tiptop, bortsett från de två soppåsar som står i hallen..Kaffebryggaren är laddad, dammsugarna ligger kylda, saften är blandad.. Själv är jag påklädd och klar.

Medan jag väntar så tänkte jag fylla denna sida med lite tankar och funderingar..
Det första som ramlar ner i tankebanan är att folk är så förbannat "slösiga" med sina liv.
Vi tänker inte på att vi faktiskt bara har ca 70 år då vi klarar oss skapligt bra på egen hand utan att mamma eller någon personal torkar en i rumpan, matar en, helt enkelt behandlar oss som små barn. Dessa 70 år går fort, jag har redan kasserat 24,5 år. Sammanfattning=Jag har ca 46 år kvar att göra något utav min närvaro.
Men vad? Vad är det för mening med mitt liv? Något måste det ju finnas, eftersom jag stenhårt tror på att det finns en mening med ALLT.
Ska jag bygga barnbyar i Afrika?
Ska jag ägna mitt liv åt att underlätta andra människors liv?
Ska jag "finna mig själv" i någon by i Indien?
Vad är meningen med mitt liv?
Jag känner att jag snart måste finna den meningen, så jag kan få ett lugn i mig själv.

Det andra som ramlar ner är TONÅRINGAR.
Jag har inget emot dem, många håller sig i skinnet. Men så har vi de tonåringar som inte förstår att det faktiskt finns andra människor i deras närhet.
Jag gillar verkligen "SexyBack" med Justin Timberlake.. När jag själv har valt att lyssna på den. Men när jag sitter på bussen och hör den från någon annans mobiltelefon...
Då får jag ståpäls, det är bland det värsta jag vet.
Jag åkte Aroslinjen häromdagen [även kallad pensionärslinjen] och då kliver det på tre grabbar i 14årsåldern och drar igång sina mobiler.. Allihopa..
Jag såg hur gamlingarna vände sig om, de tyckte antagligen att det var rätt så irriterande.
Själv valde jag att kliva att två hållplatser tidigare, för jag klarar verkligen inte av tonåringars arrogans.

Nummer tre.. Otrevliga säljare..
Jag ska göra en lång historia kort.. Det ringde en kvinna från Energibolaget och försökte locka mig från Mälarenergi till dem. Men efter lite velande så sa jag tack men nej tack, för jag vet vad jag har men inte vad jag får.. ungefär så..
Då snäser människan i andra änden "Varför då, du vet ju att vi är bättre" blablabla..
Varför ska dessa telefonförsäljare vara så förbannat klängiga och smöriga, för att när man säger nej sen blir otrevliga och nästan lägger på luren i örat på en?

Nu ska jag ta och borsta tänderna, men jag återkommer med en Inne och Utelista så småningom.
Tjingaling!