Ja du Jeeves..

I lördags var det dop i Stockholm och jag var utklädd till en snögubbe = jag hade vita kläder på mig [förutom en svart t-shirt]..
Jag var ditbjuden som gudmor [fadder] till lilla Nathanael och kände mig stolt som en höna..
Jag sprätte omkring och kände mig som Micaela the almighty godmother... cool känsla..
Dopet var ljuvligt, Jenny såg nästan ut som en brud [det rådde delade meningar bland de mina om de skulle slå ihop dop och giftemål men så var inte fallet] och strålade starkare än ett radioaktivt ämne..
Det jag inte tänkte på var att psalmer skulle sjungas, och när har jag någonsin trudeluttat på en sådan?
Typ aldrig, och det märktes rätt väl för jag bläddrade som en idiot i psalmboken och när jag äntligen hade funnit rätt sida, så var sången slut och prästen hade påbörjat sin välsignelse...
Andra gången så hittade jag inte på den alls utan mimade med så gott jag kunde.. Såg antagligen ut som en hungrig fisk, för det kom bara blubb blubb blubb ur munnen..
Tredje gången gillt så försökte jag inte ens, jag stod bara och log och nickade i takt med orgeln..

Efteråt var det fika i en lokal och när alla andra var hurtiga och gick dit, så tog vi bilen.. Men min ursäkt är än idag att det var omänskligt varmt och det fläktade lite genom rutan..
Allt var frid och fröjd, tills Jenny skulle försöka sig på att vara rolig.. "Vi tänkte köra en presentationsrunda så alla får veta vilken koppling andra har till oss"..
Om blickar kunde döda..
Jag som hade fixat mig igenom dopcermonin utan att känna mig minsta nervös..Var detta straffet? Men det gick relativt fort och svettdropparna hann inte ens med att värma upp innan det var klart...

Tyvärr hann inte systeryster och jag prata speciellt mycket då hon hade häcken full..
Men det kommer fler tåg=)

Nu ska jag kolla på Simpsons och sen ta en välbehövlig dusch..


Bye for now..